...

Heejsan!
 
Mig har ni inte hört något utav på ett tag.
Jag funderar på att börja blogga lite då & då igen...
Dock inte lika ofta, för de pallar jag inte...

Vad har då hänt den senaste tiden?
hm, jag har flyttat till vetlanda, till min farmor.
Anledningen till de är att jag behöver..
Vad ska man säga?
helas? xD
Nej, men grejen är den att jag var sönderstressad,
deprimerad och väldigt, väldigt olycklig i halmstad.
Jag älskar mina kompisar, och även min familj&släkt.
Men nu var de så att vi skulle splittras.
Börja på gymnasiet.

För mig var de jobbigare än för många andra.
att veta att nu ses inte vi varje dag längre..
Att nu splittras vi, inga fler "damp"-ryck i varken matsalen,
blåa arbetslaget eller på lektion.

Så jag hade 2 val.
Första valet var att leva med min mamma i Halmstad,
vilket jag tydligen inte klarade av. Vi kom helt enkelt inte överens.
& då gå i en ny klass, helt ensam, deprimerad & ha en massa
inre stress.

Eller börja i Vetlanda,
bo hos min farmor med min kusin,
ute på landet (xD) och leva lantliv i 3 år,
och efter gymnasiet nu flytta tbx till halmstad.
För halmstad är bäst, så är de bara!

Jag valde som ni kanske förstår de andra alternativet.
Jag kan inte påstå att allt är frid & fröjd.
Känner mig fortfarande deppig,
saknar ihjäl mig efter mina kompisar, min släkt & även familj då.
Gråter ofta i min ensamhet. Men de hade jag även gjort i halmstad.
Så de är väl itne så konstigt?
Men något som är väldigt konstigt är att jag trodde att allt skulle bli
helt perfekt. att mitt liv skulle vara helt perfekt. & att jag skulle
bli helt lycklig?

Men seriöst... Kan man bli lycklig & finns de perfekta livet?

tror inte de

Vad har mer hänt då?
Hm, jag har fått en pojkvän. Fredrik heter han.
För tillfället så känner jag mig trygg med honom, & jag känner
verkligen att jag mår bra i hans sällskap.
Visst, vi har ju våra problem....
Men inget kan ju som sagt vara perfekt? :S

Vi har varit tillsammans i snart 3 månader,
& snart så ska mina kompisar få träffa honom :)

Jag går nu media. MP08
Och jag fullkomligt älskar själva linjen.
Den passar mig som handen i handsken ;)
I början så hatade jag min klass...
Men för varje dag som går så känner jag
att ett nytt tjej-gäng börjar bildas..

Men inget slår CRLE någonsin!
never ever...


RSS 2.0