jeileme

Är det bara jag som känner, att dagarna går.. och ingenting händer i ens liv?

Inget att längta efter, se fram emot, eller.. leva för.
Nej, jag är inte självmordsbenägen, tvärtom. Känner bara att mitt liv är enformigt, ingen action liksom. Går upp på morgonen, trött som ett as. Hasar mig fram som en levande zoombie till duschen, duschar allt för länge, smörjer in mig, klär på mig, sminkar mig, springer till bussen. Sitter halvsovandes på bussen,, är en hel dag i skolan, och det är sjuuuuukt långtråkigt. Lyssnar knappt på lektionerna längre, eller jag lyssnar, men lägger inte märke till orden. Idag te.x satt jag på matte-lektionen, och satt och läste igenom samma text 6 ggr. Jag fattade texten, orden men inte helheten. Det var jättelätt att förstå egentligen! Men... jag orkar bara inte.

Sen efter skolan, är man antingen med kompisar, och då... lever jag. Men annars så sover jag bort hela eftermiddagarna, och typ gör läxor och snackar i telefon halva nätterna.. Inget spännande händer.. Träffar samma personer, äter likadan mat som jag alltid gjort, gör inget nnorlunda, ibland vill jag bara bli en helt annan person.

Men det sjuka är, jag är nöjd med mitt liv ändå. Jag vill bara ändra några småsaker. Typ äta annorlunda mat, inte sova bort hela dagarna, träffa nya människor (men aldrig ge upp mina riktiga vänner såklart) . träna, och massa såna egentligen små saker.

Tänk ändå att jag är så missnöjd med mitt liv, men att jag skulle bli så glad av så små förändringar?! Människan är konstig ändå, vill förändra allt, är missnöjda men när det väl kommer till kritan vill man knappt ändra ngt?!

Idag så har inget speciellt hänt, skola, sova, sen levde jag. Låter sjukt, men det är så skönt att vara med mina kompisar, även fast vi inte gör ett skit!